utmattningsdepression

I mitten av mars skrev jag ett väldigt personligt inlägg om mitt mående. Då hade jag nyss sjukskrivit mig. Anledningen till det var att jag kände mig dränerad på energi. Jag kände mig lite som en urvriden tvättsvamp. 

Veckan därefter var det påsklov och totalt sett var jag hemma i lite över två veckor. När ledigheten var över gick jag tillbaka till mitt arbete men jag kände direkt att det inte kändes bra. Det var med en jobbig känsla i bröstet som jag gick till mitt jobb den där tisdagen. 

Jag borde lyssnat på den känslan! Men nej, jag kämpade på, vred på pusselbitarna både två och fem gånger. Bröt ihop några gånger och samlade därefter ihop spillrorna av mig själv. Utan resultat. Eller i varje fall så var det utan några positiva resultat. Efter ett par dagar så sa kroppen NEJ! och jag kom inte iväg till jobb. Jag kom faktiskt knappt ur sängen. 

Enligt min läkare så har jag drabbats av en utmattningsdepression. Eller som folk säger, jag har gått in i väggen

Och där är jag nu, med huvudet i väggen. Stundvis känner jag mig pigg, glad och helt normal men sen vips så är jag i en helt annan värld. Jag är trött – helt olidligt trött! Mitt temperament och tålamod skiftar från noll till hundra likt en berg- och dalbana. Mina känslor är ”all over the place” och jag skiftar hejvilt i känsloregistret.

Vid ett par tillfälle har jag fått ångestattacker och det är sjukt obehagligt! Jag har fått svårt att andas, har både hört och känt varenda hjärtslag och samtidigt haft en känsla av att små kryp springer runt inuti min kropp. 

Just nu känns det jobbigt att träffa och prata med folk och jag håller mig helst hemma. Det är faktiskt så att jag undviker att gå ut… Men samtidigt så tror jag inte att det är bra att isolera sig från omgivningen. Bubblan jag lever i just nu är ju ingen trevlig bubbla och målet är ju att den ska försvinna! 

Fram till den dagen då jag åter känner mig lite social så fungerar sociala medier utmärkt för att umgås. Via internet kan jag få vara social på mina egna villkor. Jag kan scrolla genom flöden, läsa och kommentera inlägg efter vad jag vill och orkar. Jag tillåts helt enkelt vara mig själv i tillåtande och lagom dos. 

Fram till dess att jag mår bra och har hittat tillbaka både till mig själv och min energi så blir det lite som det blir här på bloggen och på Instagram. Kanske kommer det några inlägg, eller så gör det inte det. Det får min lust, energi och dagsform avgöra! 

Fokus nu är att jag ska bli mig själv igen! 

 

10 thoughts on “utmattningsdepression

  1. Härligt att du vågar skriva öppet om det! Modigt och nyttigt för många att läsa.
    Hoppas du snart hittar tillbaka till ditt rätta jag. Har själv gått igenom liknande och utmattningsdepression går ju att behandla med tabletter osv. MEN. Då behandlar man symptomet och inte själva orsaken.

    Så för min del fick jag mig en tankeställare där. Det var något i livet man var tvungen att förändra. Kanske inte ta på sig för mycket på jobbet? Kanske inte boka in alla helger utan bara vara hemma och ta det lugnt? Det finns massvis av saker man kan förändra. Jag gjorde en lista veckovis för att se hur mitt liv såg ut.

    Jag skrev ner när jag gick upp, förberedde frukost osv. Till varje händelse skrev jag också hur pass stressigt det kändes från en skala 1-5.

    Efter några veckor så såg jag ett dåligt mönster. Jag gick och la mig för sent, stressade till jobb och ”hann” inte med den återhämtning som behövdes. Hade även bokat in mig för mycket på helger etc.

    Sedan läste jag även om hur vanligt det är med vårdepressioner. En stor bidragande orsak är tydligen också d-vitaminbrist. Jag visste inte att vårljuset kunde utlösa depressioner tidigare. Nu har jag tagit hand om mig själv och har även börjat äta d-vitamin och nu mår jag bättre än någonsin både psykiskt och fysiskt!

    Lycka till och krya på dig! Det kommer bli bra även om vägen dit kan vara lite slingrig!

  2. Usch va jobbigt! Bra att du nu är ärlig framförallt mot dig själv, känn efter vad du orkar. Ta en dag i taget, krafterna kommer åter, även om det tar tid. Jag lovar. Kram

  3. Fina Malin, jag tror inte att vi träffats men har hört goda ord om dig. När jag läser din text känner jag igen mig så väl fast jag bet ihop längre tyvärr. Det blir bättre, idag 8 år senare har jag ett liv där jag lärt mig väldigt mycket om att göra det jag mår bra av (utan att köra över andra). Jag kam till och med leva stressigt och flrstå när det blir för mycket. Var rädd om dig, gå ut på promenader och leta efter något vacker att titta på, lyssna till eller dofta på i några minuter. Det låter löjligt men det är det enda min läkare rådde och det var det som efter mycket träning gav mig energi. Jag tror man lär sig att se det stora och viktiga i vardagen på så sätt. Enn annan bra sak är att man kommer ut men inte under pressen att vara social.

    Du verkar vara inne på en bana av kloka val och du verkar så insiktsfull att jag är helt säker på att du kommer få känna dig pigg och hel igen, tids nog. Prioritera dig, du är värdefull.

      1. Haha, inom bloggandet 😃 Tror inte att länken till min riktiga blogg ligger med i kommentaren. Men jag tror inte vi träffats heller så du vet nog inte vem jag är.

  4. Hej Malin.
    Först vill jag säga att jag följer dig med stor glädje på insta 😊 ❤ Uppskattar verkligen dina inspirerande och fina inlägg samt dina värderingar. Du är upptagen av det sosiala ansvaret hos barnklädesmärken, något som jag lägger mer och mer vikt vid! 💚 🌍 👫
    Det är inte lätt att hamna i den situation du är i! Framförallt är väl en svår aspekt just att man känner att man tappat kontrollen 😳 Man kan inte styra med vilja och målsättning som tidigare, man får följa kroppen. Samtidigt är det just det som är viktigt. Att låta kroppen bestämma…
    Jag är i en liknande situation. Jag skriver om det under en bild på en insta (från 17 maj i Norge, där jag har röd jacka och Tuva är 6 mnd ☺) För två år sedan fick jag diagnosen reumatism (när Eskil var 6 mnd och Tuva 2,5) Bra tajming liksom. Att bli sjuk i kroppen när man har två små barn och liksom borde va som starkast… 😲 Denna vintern har barnen varit oerhört mycket sjuka samtidigt som jag blev jättedålig i kroppen då en medicin jag tog slutade funka. Så våren har det varit mycket medicinjustering och ORO kring det…
    Jag har åkt på en utmattning efter detta och är nu 100% sjukskriven ett par veckor till. Jag har oerhört stort behov av att återhämta mig; vila och vara aktiv i den mån jag orkar och känner för det. Äntligen är barnen friskare och har i flera veckor kunnat vara på dagis. Helgen, när båda barnen är hemma, är jättetufft tycker jag!
    Jag känner att för varje dag och vecka som går mår jag lite bättre. Jag börjar se ljus i tunnelen. Det hoppas jag du också kommer göra så småningom! ❤❤❤
    En dag i taget. En vecka i taget.
    Tänker på dig!
    Stor kram Kristin (@solstigen)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s