om ytlighet och verkligheten

malinsroom är ett ganska så ytligt ställe, det tror jag ni alla har märkt. Och det är meningen! Det är det jag vill. Den här bloggens huvudsakliga syfte är nämligen att inspirera, tipsa och sprida ideér. 

Bloggen är min fristad. Hit loggar jag in för att koppla av och pyssla med saker som intresserar mig. Det är mycket barnmode, barnrumsinredning och prylar. Ytliga saker. Fast med en twist. För oftast så berättar den där ytliga grejjen någon liten sak, det kan vara att Linné tycker om att bläddra i böcker, att Lennon älskar att bygga LEGO. Och så vidare. Små bitar ur vårt liv. Små minnen. Små värdefulla händelser.

Men så ibland kommer det inlägg som detta. Inlägg som liksom stökar till hela ytligheten. Inlägg som jag liksom känner att jag måste skriva. Tankar jag måste få ur mig.

Den senaste tiden har varit en tuff tid rent känslomässigt. Jag gissar att verkligheten öppnat upp sig för mig eller nåt. Eller åtminstone kommit ifatt mig.

Förra veckan jag bröt ihop litegrann. Jag har känt mig så himla trött, ledsen, förtvivlad och irriterad inombords den sista tiden. Flera gånger de senaste veckorna har jag fått stänga in mig i mitt klassrum eller på toaletten för att andas. Och några gånger även för gråta i ett par minuter. 

Anledningen? 

En känsla av otillräcklighet. 

Världen är en så orättvis och många gånger hemsk plats. Ondskan som finns i bl.a. Syrien är så enorm och grym att den inte går att beskriva. Och hemskheterna som vissa barn tvingats uppleva är för mig både overkliga och obeskrivbara. Arbetet med barn som tvingats fly sina hem och slutligen kommit hit har förändrat mig som person. Jag ser saker på ett nytt sätt och mina tankar och resonemang har hittar nya banor.

Jag ifrågasatter just nu både mig själv och vårt skolsystem. Vad gör jag, hur gör jag och varför gör jag det jag gör? Tre frågor som alla pedagoger ofta ställer sig själv. Jag har tydliga svar på alla frågorna, för jag vet hur jag ska svara. I varje fall enlig de lagar och förordningar som jag arbetar utifrån. Men frågorna kan lyftas en nivå till. Och det är nog där mitt sinne befinner sig nu.

Om jag jag klämmer in individens bästa i ovanstående frågor så får dessa en helt annan innebörd med ett helt annat innehåll för en del barn. För av helt förklarliga skäl så finns det mycket annat än verb och multiplikationstabeller som är långt mycket mer viktigt att arbeta med. 

Saker som trygghet och tillit. 

Och det är kombinationen av dessa som gnagt i mig. Hur tusan ska jag kunna få till dagar där allt detta kombineras? Hur ska jag göra för att möta eleverna där de befinner sig? Hur gör jag för att kombinera deras välmående med skolans styrdokument? Hur skapar jag en trygg miljö? Och hur gör jag detta bäst utan ett gemensamt talat språk?

Jag har – ärligt talat – ingen aning. 

Denna veckan har jag sjukskrivit mig själv. Jag kände att jag behövde det för att inte komma för nära den där väggen som man dagligen läser om. Det var ett bra beslut känner jag. Även om jag inte kan ge mig själv några svar på mina frågor så har jag kunnat formulera ner mina tankar och känslor. 

Och det är en början!

Idag går familjen på påskledighet, och tio dagar med mina älsklingar kommer nog att göra riktigt gott!   

3 thoughts on “om ytlighet och verkligheten

  1. Dina ord gör mig glad! En fin insikt om att man gör rätt i att tänka ytterligare en nivå i skolan. Allt måste bottna i trygghet och glädje för både eleverna och oss som jobbar där. Vi får hjälpas åt! Kram och styrka till dej! Hälsningar Anna (föräldraledig lågstadielärare)

  2. Det låter inte helt lätt. Men vad jag är glad att DUsom reflekterar över allt detta är en av dem som möter nya svenskar först och att DU får vara en del av det första Sverige de möter! Heja dig för att du inte bara kör på utan tänker till även fast det är tufft!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s