Nu har jag ätit en totalt mjölkfri kost i mer än sex månader. Inte ens en droppe på ett halvt år. Man kan säga att jag fått lägga om så gott som hela min kost!

När vi först fick reda på att Linné troligtvis led av mjölkproteinallergi så kändes det väldigt jobbigt. I de allra flesta fall reagerar inte bebisar via bröstmjölk men Linné har verkligen varit superkänslig. Men eftersom vi snabbt såg resultat och hans magknip försvann så har vi aldrig behövt ifrågasätta den diagnosen.

Många har frågat varför jag inte slutat amma så jag skulle kunna äta som vanligt. Anledningarna till det beslutet är många. Jag tror att det är nyttigt och bra för en bebis att amma och läkarna höll med om detta just eftersom han är så känslig. Om det fungerar så ska jag delamma honom tills han fyller ett. Sen har han totalvägrat de receptbelagda mjölkersättningarna. Inte mycket att göra med andra ord.

Att äta mjölkfritt är ganska omständigt. Alla (och då menar jag verkligen alla) innehållsförteckningar måste lusläsas. Visste du till exempel att vanlig grönsaksbuljong innehåller mjölk? Skummjölk och skummjölkspulver är ingredienser som pyttsas i det mesta av ekonomiska skäl, billig utfyllnad. Och just billigt är något man kan tänka bort. Matvaror med lägre pris innehåller ofta väldigt många extraingredienser och E-ämnen. Ekologiska livsmedel innehåller oftast bara det som produkten förväntas innehålla.

Så det är inte bara av ondo att vi fått välja bort mjölk. Vi har också fått upp ögonen för vad maten vi köper innehåller. Det vinner vi alla på rent hälsomässigt.

Men nu i dessa juletider så känns det allt lite tråkigt. Chokladlådorna och julgodis står överallt man tittar och ibland kommer jag på mig själv med att nästan fantisera om hur det skulle vara med en chokladbit som långsamt får smälta på tungan…