Igår när Lennon lekte med sina utekritor kallade han ut mig. Han ville visa något ”spelliellt” som han sa. Och visst var det speciellt. Han hade ritat ett självporträtt och skrivit sitt namn. Helt själv! Och denna mamman var så stolt att hon nästan sprack!

Idag när vi kom hem ifrån förskolan ville Lennon fortsätta med sina utekritor. Han ritade ut parkeringsfiler och andra trafikrelaterade ”skyltar”.

Av ren nyfikenhet frågade jag om han kunde skriva Linné.

Jag hjälpte honom med bokstaveringen men resten klarade han själv!

Efter Linné ville Lennon skriva Löwall. Det började bra men slutade i en jätteledsen liten gosse. Han kunde inte (tyckte han) skriva bokstaven A och med tårar rinnandes på kinden så blev det därför en cirkel med ett kryss i istället. Sen traskade han med arga steg in i trädgården. Vi fick prata om att man inte kan allt, att man måste lära sig och träna. Att det är det man ska lära sig i skolan. Efter en rad kramar så kom vi överens om att skriva Löwall tillsammans med två kritor samtidigt. Och så var han glad igen. Och stolt över det han gjort. Men sen såg han ett fel och for efter den gula kritan.

Tokskrattandes förklarande han att han hade glömt sitt hår igår. ”Så tokigt, mamma!”