Mycket i vår hemmavardag, när det kommer till Lennon, handlar just nu om att ligga steget före honom. Men att tänka steget längre är inte alltid så lätt. Fast om man inte vill mata trotsåldern med energi så är det värt en extra tanke och typ allt tålamod i världen.

Jag kan!
Jag vill!
Jag ska!

Och ibland (tackar de högre makterna för detta) tillsammans.

Att göra saker tillsammans försöker vi att uppmuntra. Delvis för att denna blivande treåring inte kan, inte får och absolut inte ska göra allting själv…

Laga mat är en sån sak. Att använda vass kniv är totalt uteslutet. Ligger man då steget före så är Lennon redan sysselsatt med något annat spännande som att röra i stekpannan (när kniven ska fram) vilket i och för sig också kan vara farligt… Ja, inte är det lätt när man ser faror överallt men det är bara att inse att vi inte kan skydda honom från allt. En varm stekpanna kan få mig att svettas men han har snuddat vid den ytterst lite en gång och då förstod han själv att det inte var ett så smart ställe att snudda vid.

I helgen gjorde vi kycklinggryta. Han fick ansvara för att paprikan skulle röras i. Vilket hälften gjorde. Den andra hälften hamnade på villovägar i magen. Det är också något man får räkna med!