Om mindre än två månader så fyller Lennon tre år. Bara det i sig är helt otroligt och ofattbart. När man sen tänker på vad som hänt och förändrats under dessa tre år så slås man av att det hänt massor, även om det inte alltid känns så i vardagens stillsamma lunk.

På hösten 2009 fick jag en projektanställning som genusprocessledare i Simrishamns kommun. Då höjde folk frågande och undrande på ögonbrynen när genus nämndes och det var lite som att det var ett helt nytt ord i det svenska språket.

När Lennon föddes 2010 hade bland annat hans farfar en ganska förutbestämd och traditionell bild över hur en pojke skulle vara, klä sig och vilka saker som passade att leka med. En pojke skulle leka med bilar, inte med dockor!

När Lennon på ettårsdagen fick just en docka så hördes dock inga sådana åsikter. Lennon blev ju glad och såg ut att gilla sin docka. Plötsligt inga större konstigheter.

Att pågen skulle få ett kök när han fyllde två var för farfar en självklarhet. Det var liksom klart att han skulle ha det!

Ibland när farfar varit iväg och jobbat så kommer han hem med små presenter. För några veckor sedan fick Lennon dessa godisväskor:

Han fick inte bara en väska, utan två. En blå och en rosa. Vadådå!? kanske några av er tänker nu. Men faktum är att detta egentligen är ganska så stort. På tre år har faffe gått från de traditionellaste av åsikter till att jämförelsevis bli värsta genusfarfarn. Här ska det inte bara våra blått för att Lennon är en pojke, nä nu kör han på båda varianterna.

Så på mindre än tre år har det hänt ganska mycket på genus- och jämställdhetsfronten i vår släkt. För tro inte att det bara var farfar som tyckte att blått och bilar hörde till pojkar. Långtifrån. Och tro inte heller att vi tycker att vi är i mål. För att komma i mål tror jag inte på. Då har man liksom nöjt sig. Och bra kan alltid bli bättre! Och i ärlighetens namn kommer det att dröja innan formen och uttrycken för pojkigt och flickigt försvunnit. Men tids nog så kanske, kanske, individens egna val blir det självklara! Vi hoppas på det tycker jag!

Men fram till dess så ger jag tummen upp för de som faktiskt vågar att vidga sitt perspektiv!

Hejja Faffe!