Igår fick jag den första frågan, eller mötte den första funderingen, vilken kan sorteras in i facket för sex och samlevnad. Lennon är 26 månader!

Efter kvällsduschen möttes jag av två stora ögon och ett fundersamt och lite bekymrat ansikte. Lennon pekade mot mitt kön och sa:
-Mamma, nä…?
Jag frågade vad som var nej och då pekar han igen och ser lite ledsen ut:
-Mamma, nänä! Kiss nä!
Jag förstår då att han lagt märke till att jag inte har en snopp, eller pill&pung som vi säger, och berättar att mamma inte har en pill&pung utan en snippa. Lennon tittar då och ser om möjligt än mer förbryllad ut och säger:
-Mamma poo. Mamma kiss poo. Kiss nääää!
När något är poo är det slut eller borta. Lennon trodde med andra ord att jag tappat min snopp, att den var borta.

Jag är av åsikten att alla barn behöver få svar på sina frågor. Även om de handlar om sex, samlevnad eller allmän livskunskap. Barn har ju massor med frågor och behöver få ärliga svar på dem, på deras nivå. De behöver få ord för könen och för olika känslor. Det hade ju varit fantastiskt om förskolan hade blivit ett forum där barnen kunde få reflektera över sig själva, livet och kärleken. Men det kräver att personalen hittar ett gemensamt förhållningssätt till ämnet, vilket nog inte är det lättaste. Men visst är det väl dags att en gång för alla arbeta bort tabustämpeln! Vad är egentligen viktigt om våra barn inte känner till och känner sig trygga med de mest grundläggande sakerna i livet?