När Lennon föddes var vi många som var oroliga över hur det skulle gå med Maya. Hur skulle den folkskygge, lättirriterade, aggressive och temperamentsfulla katten reagera? Svaret visade sig vara tvärtom farhågorna. Hon har alltid varit så snäll och försiktig mot honom! När han är ledsen kommer hon tröstande med sin råtta och ylar ikapp med gråtet. När han tar (lite för hårt) tag i henne morrar hon bara till och går därifrån.

Sedan Maya börjat få gå ut så har hon förändrats. Hon är mysigare! Idag mös de båda, Lennon och Maya, i mitt knä. Länge. Kärleksfullt. Stunder som denna ger en otrolig näring!